Som sprickor i isen...

Isen på Lyckopölen har råmat ödesmättat idag. Klagande. Ett par rejäla smällar har genljudit gården ett par gånger när det förändrade vattentrycket underifrån värkte fram nya sprickor som sköt iväg längs isen.

På liknande vis känns det inuti. Att nya sprickor har värkts fram.

Klanens Farfar är dålig och ligger sedan snart två veckor på lasarettet. Han mår inte alls bra. Och – det värsta av allt - han kommer inte heller att bli bra. Beskedet gavs igår. Utan omsvep. Nedräkningen har börjat.

Så smärtsamt och så sorgligt. Outsägligt sorgligt. Älskade, älskade, älskade lilla farfar.  

Gårdagens svåra gråt har klingat av. Idag är vi mest tysta och gör, en aning tankspridda, var och en våra sysslor. Vi möts ibland, kramas ibland. En och annan tår tränger fram. Orden är få. De behövs inte. Orden. Man kan liksom luta sig mot, vila, i invand tvåsamhet. Som är fin i medgång men i motgång är den helt ovärderlig. Samhörigheten.

Men sorgen har redan slagit sitt fäste i oss. Som sprickor i isen. Vemodet har lägrat oss. Som dimma och dis. 

Det enda "goda" som vemod och sorg för med sig är att man blir så oerhört medveten om vikten av att ta tillvara på livets gåvor, ta vara på varenda dag, varenda stund och - varandra…

Söndag i köket

Söndagen tillbringades till stor del i köket. LillDräng var där med. Mest hela tiden för Måfa var mycket borta och då är det gott att sitta i köket hos Måmå.

Han fick önska den frukost han ville, förra söndagen valde han ju skrädmjölsplättar men igår ville han ha våfflor. 

Därefter kände jag för att göra en stor gryta som skulle stå och puttra hela dagen i köket och sprida förföriska dofter! 

Rotade runt i frysen och tjoade av förtjusning då jag hittade en påse grytbitar av älgkalv och mindes ju att det inte var så väldans länge sedan vi stod och skar ned älgkött i dessa grytbitar. 

Tog upp en påse rödgul trumpetsvamp också. 

Sen skred jag till verket, skalade ett tiotal små steklökar, morötter, färska skogschampinjoner och paprika. Brynte köttet i het stekpanna, bara några åt gången så det blir en bra yta. I grytan fräste jag lök, trumpetsvamp, champinjoner, vitlök och fyllde sedan på i grytan med det brynta älgköttet efter hand. 

Snart hade jag en ljuvlig gryta, vackra färger och fina smaker. Kryddade lite, ville ha lite kalops smak på grytan så jag mortlade några kryddpepparkorn och lade i. Lagerblad likaså samt lite andra kryddor. 

Upptäckte att jag hade väldigt mycket paprika och insåg att det skulle bli för mycket i grytan, att det liksom skulle "ta över" och dominera i smakerna. Så istället bestämde jag mig för att göra en improviserad Lök&Paprikapickles. 

Hade ett par tre rödlökar och gula lökar, halverade dem och skar i tunna halvmåneformade skivor som jag smulade isär när jag lade ned dem mellan varven på de strimlade paprikorna som lyste så vackert i sina olika färger. 

När skålen var full hällde jag kokande vatten över alltsammans och lät stå i tio minuter, därefter silade jag ifrån vattnet och lade över lök och paprikaröran i en rymlig kastrull. Över röran hällde jag nu 1,5 dl socker, 1,5 dl ättika (12%,) och 2 dl vatten. Lät blandningen koka upp och sedan fick den sjuda i 20 minuter under lock. 

Medan den fortfarande var varm skedade jag upp den i en ren burk med lag ända upp till kanten. 

LillDräng såg misstänksamt på och sa att han nog inte trodde att han skulle gilla det. 

Men jag gillade det - så de så! 

Trevlig vecka på er alla! 

Kram o sånt där... 

Mickan 

Själv ska jag avlägga Författarbesök på Landsbro Bibliotek i kväll där jag ska kåsera, berätta, visa bilder och, förhoppningsvis, signera någon bok...