Hundspråk o Tantbråk

Vinden drar och sliter i fönstret som står på glänt. Det gnisslar, smäller och gnäller när haken slåss med den lilla cirkeln i fönstret där haken är fasthaspad i stormvindarna. Det dånar i luften. Vindspelet klingar oupphörligt på ute på verandan.

Jag ligger i Ludwigs rum som är på husets andra gavel. Tillräckligt för att det är nya ljud som hörs kontra dem jag brukar höra om natten i sovkammaren. Där är det flaggstångens lina som brukar slå och smälla i vinden.

Men vindspelet hör jag även när jag sover i sovkammaren. Jag hör det lika starkt där. Klangerna. Klingandet. Spelandet. Ibland skönljudande, ibland en kakafoni av klanger som på en och samma gång konkurrerar om utrymmet och därför bildar mer olåt än toner och klanger.

Jag tassar in här då och då. För att få sova ifred. Ifred för valpars ömhetsbetygelser, närgångenhet och ihärdighet. Ibland för Husfars. Fast det är inte den senares ömhetsbetygelser, närgångenhet och ihärdighet jag flyr ifrån, utan hans högljuddhet i sömnen. Snarkandet.

Ibland, efter några timmars vridande och vändande, puttande och knöande på honom, men där husfar sover lika djupt ändå, så får jag bara nog, tar min kudde och filt och går in i Ludwigs pojkrum. Där öppnar jag först garderobsdörren på vid gavel, sedan haspar jag upp fönstret en sisådär tjugo centimeter, sen lägger jag mig, belåten över de kalla vinddragen som sveper genom rummet. 

(Förresten, det gillar inte husfar heller, de kalla vinddragen. Han fryser och vill ha det stängt och ligger under tjockt täcke. Jag är jättevarm, vill ha det öppet och ligger endast under ett lakan, utan vare sig filt eller täcke men så har jag ju genom decennier tuggat till mig en lekamlig utrustning i paritet med havens späckhuggare.)

Hur som helst. Husfar märker inte av att jag går iväg och lägger mig i ett annat rum – och dessutom stänger dörren. Men det gör hundarna. Milda makter!

Bara efter en liten stund kom hundarna sättandes. De kunde ju givetvis inte komma in, ty matmor hade nogsamt stängt dörren, så nogsamt att ”klicket” hördes, klicket som indikerar att dörrens låsbleck hamnar där det ska, och att matmor därmed skulle få vara ifrån för gästande katter och hundar.

Men som sagt, i flock ansätter hundarna dörren omedelbart. Matmor är borta, matmor är borta!!! Hemska tanke!

Blenda, ty jag hör att det är Blenda, trycker in nosen hårt hårt in i springan nedtill och blåser först ut luft med imponerande ljuddecibel, som när en val kommer upp till ytan och blåser ut luft och vatten ur sitt blowhole.

Sen drar hon, Blenda alltså, in luft genom nosen, även det sker med otroligt höga ljud. Ingen kan tro att det bara är en hund utanför utan minst en flock andtrutna hyenor som flåsar i kör. Detta upprepas ett par tre gånger så att hon är riktigt säker på att matmor har vaknat.

Därefter tar Krafsandet vid. Krafsandet från två valpars fyra framben med dessas mönne klor. Oj, så 

det spekar mot dörren, det krafsar, river, gnisslar, rasslar nästan som om krafsandet skedde direkt på trumhinnans vägg. 

Steg tre, alltså efter 1) ”Andningsterror” och 2) ”Krafsande” är ”GG”.

GG står för Gny och Gnäll. Nu ackompanjeras alltså valens höga blåsljud med krafsande och ett fasligt gnyende och gnällande. De två senare står valparna för. Så ynkliga man kan låta då! Så otroligt synd det är om valparna som blivit utestängda från sin matmors omsorger och varma kropp som man gärna trycker sig intill under nattens timmar.

Och – givetvis – veknar husmors hjärta. Hon stiger upp, öppnar dörren och så får hundarna återförenas med sin matte, till valparnas oerhörda glädje och de vuxna hundarnas sluga förnöjsamhet. 

De trodde nog inte att jag såg det men när jag stapplade nedför trappan till ytterdörren såg jag i ögonvrån hur Mini och Blenda flinade malligt och gjorde en snabb high five med varsin framtass innan de glatt skuttar efter mig nedför trappan.

Nu har alla varit ute fått mat, kel och mys. Nu ligger Dagny och Dylan de så skönt nedbäddade i hundbädden framför vedspisen. Vid datorn sitter en trött tant som önskar att även hon låg nedbäddad lika skönt.

Nåja, tids nog så blir det nog vila även för tant. 

HÄRLIG FREDAG PÅ ER GOVÄNNER! 

Mat o Kalas - Militärtjänstgöring o Vintervalpar

Jag känner mig lite som Dagny här. Efter en minst sagt intensiv Trettondagshelg har vardagen kommit åter till gården. Helgen som var gick i kalasandets och mathantverkets tecken! Du milde!

Helgen inleddes med kalas här i stugan på Trettondagsafton med sex rätter på menyn. Två av våra trevliga gäster vad just hemkomna från en semester på Kuba. De hade inte bara vänligheten att bjuda oss på spännande berättelser utan lät oss även smaka en riktigt exklusiv "Habanos" med gördel! Det är väl första och enda gången det röks inomhus i den här stugan!!! Men oj vad de doftade gott! Herreman! 

I present hade de med sig en stor handsnidad sugga med kultingar som alla såg lika välmående ut som vår Johanna. Nu ligger de här på bänken och ler mot oss var gång blicken vandrar till dem! 

Här gör jag potatisgratänger med timjan och rödgul trumpetsvamp,
receptet finns i min bok Mickans Mat&Glädje

Detta är grunden till snittarna som ska serveras till bubblet när gästerna kommer. Smördeg, babyspenat, västerbottenost och vanlig gul trattkantarell. 

Just hällt av lagen från tjälknölen av älg. Märket efter termometern syns mitt på.
Det här receptet finns också i min bok Mickans Mat&Glädje

Förrätten består av skaldjurspaté på rotfruktschips samt laxrom

Roland Smen begrundar husets ölöppnare

Sickna väluppfostrade gäster som inte sätter sig innan vi dansat in också! Haha
Både Jiri och Helena Holasek från Havsjö Fiske och Konferens samt Bodil och Roland Smen medverkar i min bok Mickans Mat&Glädje med flera goda recept! 

Fisksoppa med saffran, citronmarinerade morotsflarn med skaldjur och aioli
Fisksoppan finns i min bok Mickans Mat&Glädje, men här har jag tillsatt saffran, morotsflarn och mer skaldjur.

Härliga Bobo!!!!

sent på kvällen gick vi upp med alla små hundar och in kom nu istället de
snygga flattarna Ceasar och Elvis som ägs av Jiri och Helena

Kompisar till Johanna att förgylla tillvaron i ladugård och stuga.
Trynpussar, Bodil och Roland

På fredagen gästade vi två kalas på fredagen, ett julkalas på dagen och senare ett födelsedagskalas på kvällen uppe hos våra närmaste grannar ovanför backen, söderöver. 

Lördagen hade vi gäster här med god mat och dryck och så avslutades helgen storstilat med otroligt trevlig Brunchbjudning hos våra vänner och nära grannar ovanför backen, norröver.

Hundar och valpar tycker inte så mycket om detta kalasande ty de får inte den uppmärksamhet som de tycker att de minsann är förtjänta utav. Så de tar ut maximalt av uppmärksamhet dessemellan, då vi är hemma alltså. Vare sig det är dag eller natt…

Husfar, som är i den åldern att han upplevt det alla unga män gjorde i hans ungdom, det vill säga militärtjänstgöring, lärde sig under den tiden att sova närhelst som tillfälle för sovande gavs – om man så stod upp. 

Denna lärdom har han tagit med sig genom resten av sin levnads dagar och sover tungt och, inte sällan, högljutt. Det innebär att han ändå sover trots att valparna är på bästa bushumör klockan två på natten – men inte jag.

Sömndrucken lekte jag lite tafatt med dem i sängen. Smekte, kliade och fick en och annan snufs och slick tillbaka. Så började min mage kurra högljutt. Varför vet jag inte, ty den har ju inte varit tom på över ett halvt sekel. Valparna blev blickstilla. Stannade upp, höll andan. Lade sina vackra huvuden på sne, en på ena hållet, än på andra, för att riktigt kunna lyssna in vad det var som skedde.

Det syntes tydligt att de funderade väldeliga över vad som dväljdes i den stora kurrande buken. VAD var det som brummande där innanför??? Hade matmor svalt en katt? En björnunge? Eller kanske en grupp förskolebarn? Eller förresten, är det kanske DÄR INNE som de försvunna kullsyskonen Daisy, Dorthy och Doris uppehåller sig?

Jag kunde inte låta bli att börja skratta åt deras dubier. Trots den tokiga timmen och sömnbristen. De var ju så otroligt söta! Så förundrade! Så begrundande!

Märkligt ändå va? Den brummande snarkande Husfadern gav de inte en sekunds uppmärksamhet, men matmors stora mage, ja den var tydligen värd att bevaka.

Ehuru. Till slut lugnade sig både buk, valpar och tant så en stunds sömn hann det bli, tack o lov.

Men jag undrar om inte en vintervalpsperiod kan jämställas med militärtjänstgöringen – ty snart tror jag att också jag, liksom Dagny och Husfar, kan sova var som helst och när som helst, bara tillfälle till sovande ges…

Puss & Kram! 

Er Mickan 

Fotvård...

Nu har farbror Hovslagaren varit här och sett om pållarnas fötter.

Han borde sett om mina med ty mina är mer i behov av en hovslagares metoder än en fotterapeuts...

De var så snälla allesammans. Både Farbror Hovslagare, Rocky och Vippe!

Och förresten tror jag nog att jag skötte mig, jag mä...

Hovkram o Mulpuss

Dylans nya familj

Dylans nya familj kom och besökte oss häromdagen.

Först sände de ett vykort som Husfar läste yupp för Dylan.

Dylan blev glad! Vi berättade även att han inte ska flytta förrän om en månad men nu var hans nya två och fyrbenta familj här och hälsade på, lämnade korg, filtar och leksaker.

Dylan fick också träffa sin nya livskamrat Klara, som är en jackrusselltik som vi fött upp här hos oss. Så roligt att de vill återkomma och köpa ännu en valp här.

Klara och Blenda är kullsyskon så nu fick de träffas också. Det var många som fick träffa varandra och mysigt hade vi!

 Och korgen och filten som Annika och Claes lämnade blev genast populära...