Ni kommer säkert ihåg hur glad jag blev när jag fick veta det? Åh, det var verkligen stort kände jag - och det känner jag fortfarande!
Och det fortsatte att vara stort! För mig alltså. På pressträffen inför Länssalongens öppningsvernissage så blev lilla jag - en autididakt nykomling - den som av alla begåvade kontnärer och deras fantastiska konstverk fick figurera på kultursidorna i länets tidningar!!! Så himla overkligt!
Jag fnissar åt kultursidans stora bild! Där står jag som en riktig klassisk kulturtant i den ljusdränkta vernissagehallen tillsammans med Vetlanda Museums intendent Thomas Johansson och Johan Billingsten från Jönköpings läns museeum. Jag??? Om det vore ett foto från det att jag mockar ute hon hönsen hade jag känt mer igen mig - men att på kultursidan stoltsera som helyllekulturtant i finkulturens salonger, fniss...
Men jag är GLAD och STOLT. Tro inget annat. Om än ovan. Väldigt ovan att tänka mig in i den här rollen.
Fast det blev ju tyvärr ingen Vernissage för mig. Det var ju då som Tiona dog och jag varken kunde eller orkade delta.
Därför blev både min förvåning liksom glädje oerhört STOR när jag bara några minuter efter det att vernissagen öppnat, fick ett mail om att min tavla var såld!!! Va? Är det möjligt! Va?
Inte till vem som helst heller utan till Patrick B som bor i Florida!
Så snart har jag kossor i Florida och ardennerhästar i New York!
För ni minns väl att jag i somras sålde en av mina målade tavlor, med Husfars hemgjorda ramar i körsbärsträ med vankant, till Benjamin Wey, en gigant i den internationella affärsvärlden, när han och några andra wallstreetsaffärsmän besökte mig här på gården.
Benjamin är inte bara en av världens främsta affärsman och investerare - han är därtill en mycket trevlig och ödmjuk journalistkollega och vän. Som har mina ardennerhästar på sin vita vägg...
Och när Länssalong 2014 stänger sina dörrar i januari, kommer snart Patrick B ha mina trevliga grannar, Ingvar och Sivans mjölkkor på sin vägg i Melbourne Beach...
