lördag 1 mars 2014

Jag bjuder Dig!

Jag bjuder Dig, min bloggläsare, på denna min stora men nervösa stund....


Om det inte vore för Dig och många andra som under åren följt mig och min blogg, alla era (o)roliga och uppskattande brev och kommentarer, ryggdunk och uppmuntran - då hade det inte blivit några fyra böcker! 

Så jag säger det igen, jag bjuder Dig på min stora stund då den första boken i serien släpps. 

Hoppas vi ses!

Puss & Kram
från
en lycklig Frodig Husmor i Smålandsskogen 


Vill du fråga om något kan du, som vanligt, alltid skriva till mig på: mickan.thor@tele2.se 

Allt blir super...

Jag vet inte vad det är för fel egentligen.  Men nåt är det allt. 

Vad menar jag? 

Jo, här hos mig blir ingenting särskilt LAGOM.  Inte särskilt NORMALT. Istället blir allt STORT. 
GIGANTISKT. 
MEGA.
VÄLDELIGT. 
ENORMT. 
MAXI.
MACRO...

Det gäller djuren. (Salig Suggan var en Minigris som snabbt expanderade och blev en Macrogris. En gigant - precis som hennes matmor.)  Det gäller blomstersängarna, det gäller arbetsinsatser, det gäller projekt, det gäller mat och det gäller uppenbarligen även bak. (inte bara min) 

I förrgår gjorde jag en surdeg som jag lät jäsa i omgångar innan jag gjorde fyra små näpna smala baguetter och lade på plåtar där de låg kallt och långjäste över natten. 

På morgonen skulle jag grädda de små söta smala näpna baguetterna. Öppnade glad i hågen förväntansfullt dörren till skafferiet - men vad fann jag???

Baguetterna hade för bövelen expanderat till Smålands största megalimpor!!! 

Ni ser... Inget blir LAGOM här inte. 

Allra minst jag själv... 

Men Superbaguetterna, som Husfar kallar dem, blev åtminstone goda och har avnjutits både till gårdagskvällens räkor vilka följdes av smöröst torskrygg med den goda röda delikatesspotatisen Cherie samt till morgonens frukost med varmt the ur mina (senaste) favoritmuggar... 

Trevlig lördag på er alla goa läsare!!!

Yours Auntie M 












torsdag 27 februari 2014

Farväl Trygghet - Välkommen Lycka...

Det är en märkvärdig dag idag.

Idag är min sista dag som anställd ekonomireporter i Långtbortistan - å allt vad det innebär...

Idag är också den dagen då min första bok har skickats till tryckeriet - å allt vad det innebär...

Farväl Trygghet  - Välkommen Lycka!


 

Första Grispromenaden!

Häromdagen tog jag första grispromenaden utomhus med Johanna!

Bära eller brista, tänkte jag och så gick vi ut på vår förta grispromenad!

Jag släppte ut getterna också, liksom hönsen förstås, och i ett sammelsurium av djur av olika slag samt en virrig lanttant därtill, hade vi en riktigt trevlig grispromenad.









Gåskarlen är en smula förtretad på grisen så han håller sig helst på lite avstånd, men eftersom han börjar bli våryr av kärlek - en kärlek och bundran han till hundratio procent hyser för sin matmor och ingen annan - så vill han vara mig nära.

Hästarna blir lite höga i huvudet när Johanna promenerar inne i deras hage men då de sänkte sina huvuden och började gå mot grisen, då var det Johanna som ställde svansen rätt opp och kutade ut därifrån fort som en ögonblink!

Hundar, höns, getter, katter, hästar, tanter i en enda röra. Den ena jagade den andra. Nja, okej då, matmor gjorde inte många knop som vanligt, men ändå...

Efter vår härliga grispromenad, den första av många, var det en sann fröjd att plocka med sig två ägg in från fähuset, lättsteka dem, rosta hembakat majsbröd, strö på rikligt med purjolök och kaviar för att låta äggen trona överst.

Göra en rejäl kopp cafe au lait och ställa på brickan, leta fram en god trädgårdsbok, svepa om sig några sjalar och med raggsockor på plattfötterna - och vips var jag redo för årets första utefika!



Hackspetten satt ute i gamla telefonstolpens topp och hamrade med näbben på kopparlocket så pass att hjärnskakningen borde vara ett faktum, två spillkråkor nere i Ängen tävlade om vem som kunde skrika högst, och oftast, medan några våryra talgoxar satt i syrenbusken och sjöng sin underbara vårdrill; ti-ty, ti-ty, ti-ty.

Inte mindre än TRE flyttstreck passerade högt upp i skyn i sina V-formade positioner och under fasligt snattrande och tutande. Och, hör och häpna, inte en enda guano trillade ned i min kaffekopp - ja, fågelskit alltså :-).

Å mitt i allt detta hade lilla jag förmånen att få befinna mig och njuta av magin och tillvaron - en vanlig sketen vardagsförmiddag...

Lycka är att känna vardagslycka...

söndag 23 februari 2014

Husmors Två Johannor

Kära nån vad det händer saker och ting ute på Gården. Koltrasten har kommit, snödropparna likaså, talgoxens vårdrill har också kommit.

Men det är också någon annan som har kommit till Gården: Johanna!


Några dygns bearbetande av Husfar ledde till att han kapitulerade och lånade ut sin Caddy som kunglig hovleverantör av Johanna. Säckar i botten, ett par famnar hö därtill och vips var Husfars Caddy en djurtransport.

Kära Dottern påtog sig uppgiften att ratta nämnda djurtransport och drog norrut. Man lastade Johanna och på vägen hem blev Dottern hungrig, svängde snabbt förbi en snabbmatskedjas Drive-in. Då hon vevade ned rutan och pratade in sin beställning rätt in i en talande låda, började Johanna grymta å det vådligaste bak i bilen så försäljaren i den talade lådan fick fråga om flera gånger, hehe.

Några timmar senare när nattamörkret lägrat nejden, svängde Dottern in på Gården - med Johanna bak i bilen!


Ja, så nu bor hon hos vårt Husbondfolk i Smålandsskogen!

De första dagarna försökte Husmor döpa om Johanna till Jossan, av respekt för Husmors blivande sonhustru som också bär namnet Johanna - men si, det bara gick inte!!!

Johanna Gris ÄR och FÖRBLIR en Johanna!


Nu har Husmors blivande sonhustru gett det hela sin välsignelse - grisen får heta Johanna. Så nu finns två Johannor på Gården.

Men, vid det snart stundande bröllopet är det av yttersta vikt det att Sonen inte tar fel Johanna med sig fram till altaret ...










Husmors (kortvariga) lycka!

När Husmor mockade härom morgonen och just hade vält ut tredje skottkärrelasset häst-, och hönesket längst upp på dyngan så stannade hon i den rörelsen med uppvält skottkärra och en skakel i var näve. Så lade hon huvudet på sned,  lyssnade igen, jo jädrar i min låda, det var koltrastsång i luften!

Herr Koltrast hade anlänt till Gården och satt i asken just vid maskinhallens gavel och sjöng så fantastiskt underbart ljuvligt att hon blev tårögd.

För vår Husmor fullkomligt ÄLSKAR koltrastens ekvilibristiska sångsätt, dess melodiösa tonartsskillnader och kraftfulla ljudbärande sångslingor.

Där stod hon mitt på dyngan med en rostig skottkärra med ett gäng höns som snodde sig runt benen, märrarna stod intill i Lutan och åt sitt frukosthö medan alla hundarna stod i dyngedörren och glodde rätt ut på sin frodiga matmor som stod och tronade på dyngans högsta topp så som den Drottningen af Dyngan hon är.

Gåskarlen Otto-Lotta uppgav ett skri, kanske som ett svar åt den kärlekskranke sångstjärnan, Herr Koltrast som satt i asken. Getterna rusade fram och tillbaka och sladdade och slirade, som alltid, i kurvorna borta vid mjölkrummet när de tar 90-graders svängen där medan katterna, som allesammans satt vid sitt katthus och väntade på att matmor skulle servera morgongröten, stabligade på de tokiga getterna.

Matmor själv stod på dyngstacken och njöt av stunden och livet. Och framför allt, av koltrastens sång! Den första hon hört på mycket mycket länge.

Sprickfärdig av lycka och vårglädje ropade hon:

- Välkommen du vackre och skönsjungande Herr Koltrast!

Denne tystnade omedelbart, fällde skrämd ut vingarna och tog genast till flykten och försvann lika fort som en avlöning.

Husmor tystnade också, det lyckliga flinet försvann och så var hon åter tillbaka i sina sysslor, sparkade till häst, och hönesketen så den rallade nedför dynghögens brant och så vaggade hon åter in i fähuset dragandes på sin rostiga skottkärra.

Men, icke att förglömma, en härlig upplevelse rikare...