lördag 6 juli 2013

Mjölkbordets nya kläder


Aldrig har gårdens mjölkbord varit prytt med penséer så långt in på sommaren som i år!



Men nu ska det visst bli skifte i krukorna. Husmor ilar fram o tillbaka över lagårdsgatan med penséekrukor lastade på säckakärran som hon kör ned till dyngemuren. 

Så byter hon jord, kliver upp på dynghögen, fattar grepen och bänder loss lite dynga, går nogsamt genom den så där inte är vare sig ollonborrelarver eller noshornsbaggens larver, krafsar sen bort penséerna som får puttas i landen här och var där det ännu är bart, och så i med dynga och jord. 

Sen är det dags för nya blomster, mest pelargoner och petunior, sen ned med krukan från dyngemuren, så släpar hon upp den på säckakärran igen, asar fram över lagårdsgatan och fram till mjölkbordet. Där stannar hon, samlar sig, stånkar lite och sen under stora åthävor och vedermödor lyfter hon upp krukorna igen. 

Och snart har hon ett mjölkbord med sommarblomster! 

fredag 5 juli 2013

Slåtter o fruntimmersnävar...

Idag hölls det rådslag hos vårt husbondsfolk ute på gårn. Rådslaget slutade med att båd Husfar och Husmor slog näven i bordet o sa:

Jäpp, nu slår vi höet!


Så Husfar hastade ut i maskinhallen för att förbereda slåttermaskinen.

Husmor tog med sig hundarna för att springa, nåja, gå åtminstone, över ängarna under högljutt tjoande och skällande, klampande och stampande för att skrämma eventuella harpaltar, vandringskatter och rådjurskid på flykten så att ingen skulle komma till skada. (o med tanke på att ingen ska komma till skada gör nog vår Husmor rätt i att inte springa.....)

Snart pluttrade Husfar iväg med den sedan urminnes tider sammalika trotjänaren, gårdens lille Massey Ferguson, iväg upp över åkrarna.

För en stund sedan möttes de två uppe vid Norragärdet. Där gick Husmor och rullade in eltråd och tvinnade genom nävarna så nästan blodet sprutade.

När Husfar rundande grillkullen för andra slaget så viftade vår trinda Husmor på honom varpå han grinigt och med stora åthävor stannade traktorn, plockade ut propparna ur öronen och lutade sig ur traktorn o frågade vad tanten ville.

Ömklig höll hon fram sina nävar, nariga, skitiga och smått blodiga av den vassa tråden och de hårda stolparna som hon ryckte ur marken, och beklagade sig lite stånkande.

Husfar, i sin tur, fnyste så näshåren fladdrade likt furorno i Gudrunstormen, blängde på Husmors stora men ankomna nävar och sa nedlåtande;

- Men för fasen, du har ju fått rediga fruntimmersnävar!

Husmor slog ned blicken. Bytte fot och sa försiktigt;

- Ja, men jag är ju ett fruntimmer...

Husfar bleknade. Drog efter andan. Drog näven över de stackars hår som finns kvar på skulten.

Så sa han.

- Det hade jag helt glömt.....

Missnöjda Missar...

- Men Mamma!!!! - Varför måste du lämna oss själva här på gårn? Snälla mamma, stanna hos oss - det är så tomt o tyst när du åker ifrån oss o är borta hela dagarna...

- Åh!

-  Men snälla rara små finkissar!

- Mamma kommer ju ikväll igen.

- Förresten är det ju också gott att längta lite efter varann...

Den repliken funkade sisådär...

Vänslas i busken...

Man vill gärna tro att man inte syns då man med någon oemotståndlig individ smyger bak en buske för att vänslas lite grann - men ack, det är visst alltid nån som förvetet glor...

O i värsta fall fångar intimiteterna på bild…