Änglar Trumpeter o Sketos...

Änglatrumpet till glädje för både folk o fä...

Jag blev vid en sådan där änglatrumpet för flera år sedan.

Den har vi sedan kämpat med med under åren. Kånkat ut på försommaren, ful som stryk med bara några spretiga pinnar kvar efter vintervilan. Med stor möda och vi sen planterat om den där jästra änglatrumpeten i största kruka som någonsin står att finna här på gårn. Så har vi hävt i med massor av dynga eftersom ju den ska ha "gott om utrymme och mycket näring". Bah!

Hela sommaren väntar vi sen på att de väldoftande klockorna ska slå ut, dingla och vinka med sin aprikosa färg och underbara väldoft (jo faktiskt så doftar de helt fantastiskt gott!)

Vi vattnar och vattnar och vattnar. Tillför näring, näring och näring.

Bah igen!

Inga klockor vinkar. Ingen väldoft sprider sig.

Vatten och näring.

Vatten och näring.

Inga klockor. Ingen doft.

Jag blänger ilsket på den jäkla änglatrumpeten.

O det varde Höst!

Å så dax att kånka ned eländet i källaren igen.

Och si. Det varde väldoft. I källaren!!!!!!!!!! Å hur kul är det.

Mer blängande.

Nåväl.

I år tänkte jag att nu ska den jäkeln få vad den tål.

Slängde upp eländet på säckakärran och vrålade ut över lagårdgatan och ner bak lagårn.

Där tog Husfar resolut upp den mitt på dyngans högsta topp och grävde ned den.

- Där får du väl både utrymme och näring så det förslår, sa han nästan muntert - åtminstone för att komma från Husfar.

Å jäklar vad den har vuxit!!! Å du milde himmel vad den har blommat!

Men till vilken nytta???

Änglatrumpetens underbara väldoft finns nu i mängd och parti eftersom den dinglar av den ena klockan efter den andra som vinkar och vajar glatt i vinden.

Denna väldoft har alltså sitt epicentrum sig mitt uppe på dyngan -alltså mitt i all sketdoft!

I härlig konkurrens från getskit, hönesket, ankskit, gåsskit, hästskit och en och annan kattskit som spetstar till sketoset, står nu min änglatrumpet och tronar!

Det blir som nån slags dofternas relativitetsteori.

Blomdoften och Sketoset tar ut varann liksom...

Eller som i matematiken där produkten blir positiv om man multiplicerar två negativa tal.

Nåja, jag fick i alla fall en förbaskat stor och rikblommande änglatrumpet - om än ingen väldoft...

Sista kvällen ute?

Ihärdigt regn. I flera dar.

I morse då jag gick genom de närmast ogenomträngliga markerna längst ned i Ängen porlade det friskt i alla bäckar och diken. Jag steg ned mig ett par gånger i gyttjan men lyckades otroligt nog kravla mig upp ur de sumpiga hålen. Hundarna såg medlidsamt på sitt osmidiga beläte till matmor där hon föga framgångsrikt försökte leka naturnisse på exkursion.

Igår var så dunkelt hela dagen att vår Herre, eller vem som nu bestämmer över vädret, inte kan ha bemödat sig att glänta på grytlocket en endaste liten stund för här låg då ett gråtungt täcke tätt tätt över gården som vore det ett solkigt gammalt aluminiumgrytlock.

Men häromdagen rådde ett helt ljuvligt fantastiskt sensommarväder! Klarblå himmel, hög luft och en generös och flödande sensommarsol.

Jag insåg att det med stor sannolikhet skulle bli årets sista sensommarkväll ute i brasans sken och utomhusljuskronans sällskap.

Å även ett osmidigt beläte vill föröka ta tillvara på de sköna stunder och ögonblick som bjuds innan dunkelt dovt höstmörker är det enda som återstår av kvällarna på gården...

FOTNOT:
Idag är både trädgårdsmöbler och ljuskronan borta och inkörda för vinterförvaring uppe på rännet. Ni vet, där uppe där vi snart ska samla klanen för att göra julbockar och adventskransar.

Så när allt kommer omkring kommer blir det inte bara dovt mörker som återstår, tids nog står det glyrande julbockar och glittrande adventskransar runt om på gården.

Och jag har redan sett ut både innegranen och utegranen. Men det har jag inte sagt till Husfar...