Ojojoj, vår stackars Husmors problem med tänderna fortsätter. Ä inge roligt alls.
Klass 3 Varningen som utfärdades över gården försvann liksom en rutten äggfis i motvind.
Men så händer ju även med jämna mellanrum då ett visst institut utfärdar vädervarningar. Att det intet blir av dessa alltså. Så även hos Husbondsfolket på vår småbrukargård i Småland.
Hursomhelst blev klass 3 varningen ett luftskott. Frodig Husmor orkade inte ladda vare sig imaginära kanoner eller stå bredbent och kaxig vid chimära stridsfronter.
Istället fick hon gravt kapitulera för sin onda käke. Sina tandproblem. Värk. Smärta. För att inte tala om vår annars så kaxiga Husmors fatala rädsla för dessa smärtsamma ingrepp som det hela har fört med sig.
Det har varit allt från tanddoktor till tantdoktor, kirurg och en sväng till tanddoktorn som sedan landade hos tantdoktorn igen. Tandmottagningar, hospital, Ryhov och hospitalet igen.
Platt ligger nu vår annars så fryntliga Husmor. Svullen och dan. Ledsen och eländig. Trött. Närmast utmattad.
Ingen, inte ens Husfar, vågar sig intill denna utslagna varelse i rädsla för att reta upp henne.
Du milde skapare!
Nej, ingen vill väcka den björn, nåja, som sover...
Men - snart är nog vår Husmor sig lik igen...
Hon kommer gaska upp sig...
Stoppa i sig...
Domdera och husera på gården som den matriark hon är. Men tyvärr...
Där är vi inte riktigt ännu.
Och tills dess får allas vår Husmor vila så gott det går.
Hon får spara på krutet och svadan som den där munnen ju annars förmår leverera så det räcker och blir över.
En era då stackars Husfar och övriga klanen hukar sig i busken.
Glor förskräckt på frodig Husmor som kvider, spottar och svär.
Klanen väntar tyst. Avvaktande. Och hoppas...
Hoppas på att gårdens Husmor ska ta sig ur sin tand- och tantpärs och komma ut på andra sidan, frisk och glad och fryntlig!!!
Och framför allt, att allting i paritet med klass 3 varningar därefter skola vara ett minne blott...
Hujedamej...
