Alltså.
De ä inte ofta som jag märker att Husfar själv går in o tittar på din och min blogg. Men nu har jag märkt det.
Det har framgått med all önskvärd tydlighet.
Hur undrar du förstås?
Jo, han kom släntrandes över lagårdsbacken häromdagen. Såg ovanligt självbelåten och uppblåst ut. Det var som han fjädrade lite i varje steg liksom. Bröstet putade ut mer än vanligt, som vore det ett yttre organ o inte ett inre...
Ställde sig märkvärdig och bredbent framför mig. Blåste upp sig.
Tog ton. O sicken ton sen.
Överlägsen och mallig så det dröp!
Sa:
- Du Mor.
Väntade.
Jag sa inget, plockade med en höna jag hade i famnen, tror det var Sack-Röv.
Så tog han sats igen.
- Du Mor. lite mer uppfodrande denna gången.
Jag slutade pilla med Sack-Röv o såg upp.
- Ja, du Far, va vell du, sa jag släpigt.
- Jo du Mor, sa han och gick liksom upp på tå vägde lite, som en förmäten prost i predikstolen.
- Mmmmm, sa jag och började redan tröttna på det uppblåsta gubbskrället innan jag ens hört va han skulle få ur sig. ¨
Återgick till Sack-Rövs fjädrar.
- Jo, du. En sak ska du ha klart för dig.
Oops. Sådan ton brukar han inte ta om det inte handlar om bajsande tyskar eller annat löst folk.
- Jag såg nog va du skrevet på den däringa bloggen. Skämmitt bludder, äller va den heter...
Opps igen. Kan han få på datorn, tänkte jag medan jag plötsligt blev mycket intresserad av att närmare inspektera Sack-Rövs större vingpennar.
- De ä la inget kyssa e groda!
- Tänk på me sum måste hångla me e padda...
