fredag 28 maj 2010

Ränksmideri på hög nivå...



Minns ni hur jag i vintras kämpade min mina småhöns? Hur vi hade MBL förhandlingar då de gick i gemensam äggstrejk. Och hur vi träffade en överenskommelse att de skulle få ruva på fem ägg i den stora djupa blomkrukan. Men sen skulle resten värpas i den lägre krukan och därmed ingå i sterbhusets försörjning, tillika förbrukning, av ägg.

Men de har lurat mig. Ögontjänare är vad de är! De inte bara luras, de ljuger också!

Det gick bra i några dagar, de låg snällt på sina fem ägg medan de värpte på för glatta livet i den andra krukan vilka den godtrogna husmodern vördsamt plockade under långa haranger tacksägelser.

Eftersom de verkade hålla löftet litade jag på dem alltmer och lyfte inte längre med samma intensitet på de, i den djupa krukan, ruvande hönsen. Men så en dag gjorde jag det. Och vad fann jag? Inte mindre än 22 ägg!!!!!!!

Det kallar jag RÄNKSMIDERI och RACKARSPEL på hög nivå!!!

Nu kläcks här kycklingar i mängd. I boxen med de många cochinhönsen har jag arrangerat en mindre bur med en lampa över. Dit har jag lyft över ett tjugotal små och en av de tre ruvande räviga hönorna. Hon får således agera mamma till samtliga.

Men, ränksmideriet till trots, måste husmor konstatera att de är rätt söta, eller hur?


Månsken


Ett par kvällar den här veckan har, med mina mått mätt, bestått av alldeles för sent sänggående. Detta har skett på förekommen anledning.

Med nådd tantålder följer inte bara en ökad fjäderfäpassion, minskad övrig passion, stigande trädgårdsintresse och vikt utan även ett ökat intresse för schlagerfestivalen. I takt med att denna tävling blir allt större med allt fler deltagande länder så förändras densamma. Numera består den av kval hit och dit innan man är framme vid den rätta kvällen och dess startfält.

Dessa kval blir just till kval för mig. Därför att sändningstiderna, liksom innehållet, är kontinentalt anpassade. Vilket för mig blir rena natta! Herregud, bara startiden, klockan 21, är i senaste laget. För att då inte tala om sluttiden, klockan 23!!!!!

Jag kämpade tappert igår för att övervara denna tävling, inte minst då ju vårt eget land dessutom var ett av de tävlande bidragen. Men ack så tröttsamt det var! Med jämna mellanrum visslade jag på dogsen och i kollegial anda sprang vi ut i naturen för kiss-, och hållasigvakenpaus.

Den sista pausen blev lång. Och andäktig. Månen hade just klättrat upp ovan lagårdstaket. Skira och flortunna moln gled i maklig takt förbi framför dess lysande skiva. En uggla hoade i söder. Häggen uppe vid jordkällaren kastade små doftkuddar av sin knäsvagsgörande försommardoft. Vagt uppfattade jag en motorljudet från någon långtradare på stora vägen en halvmil bort.

Jag förlorade mig i allt detta vackra och missade därför en hel del av tävlingen. Återvände in till insikten att Sverige inte kvalade in och därför inte kommer vara med ”den rätta kvällen”.

Och jag kunde bara, trött men ännu vaken, konstatera:
Från festivalen vi går men månskenet består...


onsdag 26 maj 2010


Idag har vi roat oss med lite ankbad. Ja, det var Badankan Anki som roade sig med badande. Jag roade mig med kameran medan Husfar fick utgöra en hjälpande hand. Möjligen inte fullt så roande.

Att Husfar får utgöra den stöttande och hjälpande handen är förvisso inget ovanligt eftersom han ofta får göra insatser av hjälpandehand-och-reda-upp-situationenkaraktär i och med att gården råkar vara försedd med en, förvisso gladlynt, men ack så förvirrad husmor.

Men idag var det dock inte husmor utan lilla Badankan Anki som tarvade en hjälpande hand.

I takt med att Badankan Anki har vuxit (och det har hon minsann gjort med besked) har hon fått bada i allt större dammar. Idag var vi i "neredammen" där väl mest just bara hon kan tänka sig att bada...

Å andra sidan var hon nog inte heller så himla hurk på badandet i densamma för ganska omedelbart kom hon uppklivandes med stora steg som vore hon förskräckt över något! Och det var hon nog också. För på den duniga lilla magen satt inte mindre än tre (!) blodiglar.

Detta tyckte inte Badankan Anki om utan tog sikte på Husfar som släntrade förbi på någon av sina många sökanderäder efter verktyg vilka lille F sannolikt burit iväg och placerat på något, i hans tycke, synnerligen snillrikt ställe.

Husfar förbarmade sig och befriade Badankan Anki från sina ovälkomna iglar på magen varpå hon sedan ställde hela sin tillit till honom. Smeksamt satt hon och putsade sin våta fjäderdräkt intill honom. Knapprade lite då och då på Husfars hand vilken är tydligt bemärkt av allt ömsint och närgånget pyssel med sin nya stora (enda?) kärlek - Grävmaskinen.

Allt detta som utspelade sig framför mig tedde sig så rart att jag blev rent av lite mjuk i hjärteroten. Jag log och flinade och knäppte frenetiskt med den stackars kameran.

Med något som möjligen, möjligen, möjligen kunde liknas vid ömsinthet, betraktade jag Husfar.

Men så vände sig Husfar mot mig och sa:

- Du sulle kanske ta o huppa i dammen du mä? Jag har hört att blodiglar di annvänns te å bota både mentalsjukdomar och övervikt...










tisdag 25 maj 2010

Knoppen som blev en katt...


Den här lilla kissungen var det som Katten Spökets stora mage bestod av!

Den lille har döpts till Curry.

Detta skedde med mindre åthävor än då vi förr döpte våra fölungar vilket skedde under pompa och ståt såsom hissad flagga, inbjudna gäster och bubblande champagne!

Likväl har den kissungen fått sitt namn. Och champagnen ligger kvar och väntar på att få korkas upp. Vi får se när rätt ögonblick infinner sig.

I väntan på det lutar vi oss mot devisen: Den som väntar på något gott...

söndag 23 maj 2010

Dä sa va gött å leva...

Flaggan i topp som sig bör under pingsten!

Ett par sädessärlor går intill dammkanten och de ännu blommande påskliljorna och vippar på sina långa stjärtfjädrar.

Cat Russell är som vanligt ute på retsamt uppdrag med några av gårdens många skator vilka är minst lika retsamma som katten...

Precis exakt till pingsthelgen började pingstliljorna att blomma. Snacka om tajming...

I veckan anlände de första ladusvalorna till gården. Ett säkert försommartecken!

Med lock och pock förmåddes till och med Husfar följa med ut och ta en frukost i det gröna!

Det här är vad "locket och pocket" bestod av...

Alfons passar på att ta en stunds vila i stenpartiet.

Katten Spöket sitter bak riddarsporrarna för att spana om det blir något över i gräddskålen...

En sjöfågel kom och förgyllde vår morgon.

Husfars Ornäsbjörk har klarat vintern!

Årets pingsthelg är precis lika vacker som man föreställer sig den skira, gröna och sköna högtidshelgen!